Det töar i Umeå
Hade jag varit hemma och börjat se att backen börjar komma fram under snön hade jag kallat det vårtecken, nu kallar jag det stadsväder och slask ;P
Jag trodde jag skulle skratta ihjäl mig idag, vi skulle redovisa vår ”nyhetssändning” som vi baserat på en händelse i den roman vår grupp valt att läsa. Linda var nyhetsankare, Malin 1 hallåa, Malin 2 den som blev intervjuad och jag skulle då vara fältreporter. Jag hade skrivit jättefina fusklappar igår kväll och trodde mig ha koll på läget. Vi sätter igång, Malin 1 inleder och Linda presenterar nyheterna och skickar sedan ordet till mig. Jag pratar lite och vänder mig till Malin 2 med en fråga, hon svarar och jag ställer nästa fråga. Sedan ställer jag ännu en fråga men hon tittar bara på mig och jag inser att jag missat att skriva ner en hel replik. Hon viskar något men jag hör inte vad hon säger, tack vara min förkylning hör jag knappt alls emellanåt, så jag tar paniklösningen: vänta nu hör jag något här i mitt öra, studion som vill något. eller något i den stilen sa jag och tryckte fingret mot örat 
Hon viskade igen och då hörde jag vad hon sa och kunde fortsätta, jag skrattade dock så att jag inte kunde sluta och när jag skulle säga min slutreplik blev det halvt dränkt i skratt.
Min improvisation uppskattades dock av publiken verkade det som… hahaha ja det var rätt kul men shit vad jag fick panik Nu väntar jag snart en kompis typ nu haha got to go!
//Elin