Min resa som lärarstudent

Ska snart ge mig, kom bara att tänka på en sak helt och plötsligt. Mina betyg. Jag var supernöjd med mina betyg från högstadiet, nöjd i alla fall och gymnasiet ska jag heller inte klaga på MEN…från gymnasiet är det 4 betyg jag inte är nöjd med. Jag ska hålla tyst eller skärpa till mig, ja jag får höra det rätt ofta när ämnet kommer upp MEN…jag vet att jag kunde bättre och därför kan jag helt enkelt inte vara nöjd.

Har ni någonsin blivit tillsagd eller fått påpekat att ni har för höga krav på er? Förmodligen en hel del av er. Grejen är den att de krav jag ställer på mig själv är baserad på vad jag vet att jag klarar av och om jag då inte lever upp till dem tycker jag det är helt okej att inte vara nöjd. Jag kanske behöver höga krav för att funka helt enkelt. När man vet att man har gjort sitt bästa kan man vara nöjd tycker jag, men har man inte gjort det…

Ja det är inte lätt, det här med förväntningar på mig själv har jag i princip lagt ner helt för den delen. Det känns som inget vits att göra mer en det man ska, utan vidare ansträngning, ett G på universitet är ändå det näst högsta Samtidigt tycker jag faktiskt att det är lite jobbigt att vara utan ”press” att prestera i olika sammanhang, det är som därifrån jag hämtar min motivation, att folk förväntar sig saker.

Förmodligen dumt att ens ta upp det här, men men den smällen får jag ta och nu vet ni ju hur jag tar mig genom vardagen i alla fall I ”positivitismens” anda är allt negativt positivt

Hockey ikväll förresten, har jag skrivit det i något inlägg? Nu har jag gjort det i alla fall, möjligt att jag återkommer tack vare det

//Elin

Detta inlägg postades torsdag, februari 19th, 2009 kl. 5:11 e m och är arkiverad under Jag, Universitetstiden. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.