Big smile
måndag, mars 9th, 2009Varit hos vänner och sett på en av de sämsta filmerna någonsin, Paris Hilton i huvudrollen säger nog tillräckligt. Sedan kommer jag hem, he på datorn och småsyskonen har kommit på det finurliga att de kan prata med mig genom ljudklipp istället för att skriva Mysigt att få höra lite röster hemifrån, men känns lite småroligt att sitta och skriva när de ”pratar” med mig. Kul i alla fall som sagt.
Skrev i schemat för nästa kurs i min kalender imorse, den börjar inte förrän 30 april men jag tycker om att kunna planera ordentligt och speciellt när det gäller att hinna först till böckerna på biblioteket gäller det att vara snabb Nästa kurs är mest lyrik och drama känns det som, verkar väldigt kul och inspirerande. Jag är så glad då vår didaktiklärare om och om igen påpekar att hon vill att vi ska vara kreativa när vi planerar lektioner med mera. Det känns som mer okej to think outside the box, när en universitetslärare säger det än när man själv står där och försöker övertyga sig om att ingen kommer dömma om jag bryter standardramarna i undervisningen.
Mitt mål med att läsa till lärare är att inspirera dem, klyscha kanske men det är så. Jag har mer eller mindre alltid tyckt att skola varit roligt och speciellt på gymnasiet, jag vill att andra ska tycka det också. Utopi kanske men har man inget mål har man heller inget att jobba efter ;P
När jag kom till umu imorse var det bara Linda där för ovanlighetens skull och dessutom var klassrummet låst, tåls att påpeka att det var tio minuter innan vi började. Därför stod vi och pratade i korridoren då en äldre man går förbi oss. Han ser ut att leta efter något men oss ser han knappt. Efter en stund kommer han tillbaka och går samma riktning som han först kom från. Alla går vi väl någon gång fel eller vänder om men det komiska med situationen var att mannen fortsatte fram och tillbaka ett tiotal gånger innan han bestämde sig för att lämna korridoren. Påminde lite om Kapten Kosmos (i Latjo Lajban) som gick fram och tillbaka på stället för att få en idé och till slut blev det en grop där han gick, det var ett trevligt barnprogram…undra om det fortfarande går ;P I alla fall så var både jag och Linda lite ”fnittriga” och vi ansträngde oss verkligen för att inte börja skratta men när han lämnat korridoren skrattade jag så att jag grät Då vi äntligen hade lugnat oss kommer en lärare och går mer eller mindre likadant, inte lika många gånger men ett fåtal som fick mig att bryta ihop mitt i ett samtal
Ni skulle ha varit där helt enkelt!
Jag har fortfarande inte fått något svar från Örnsköldsviks kommun, smått besviken måste jag säga…ja ja det är som det är de har väl viktigare saker för sig än att bry sig om vad medborgarna, ehm ex-medborgare, tycker. Jag ser det som här: jag har två hemkommuner…vänta nu det här känns bekant undra om jag har tänkt det eller om jag nämnde det igår…? Äsch det får vara
Nu ska jag kanske kanske kanske börja läsa Ormens väg på hälleberget av Torgny Lindgren, men de andra har sagt att den är tråkig så det får nog vara tills imorgon Jag ska nog läsa en bok som jag lånat av en kompis istället
Som jag förresten börjar fundera på om jag har läst förut….:P
Ha det! // Elin