Min resa som lärarstudent

Min dag har inte varit speciellt munter idag. Det har hänt saker och det har regnat massor Jag var dyngsur på låren då jag tagit mig med cykeln till universitetet…

Imorgon ska jag på seminarie, mellan ett och fyra. Känns ok faktiskt. För ekonomins skull hade jag tänkt att stanna i Umeå över helgen och trots att mina fina föräldrar sagt att de kan bjussa på biljetten om jag vill åka hem så kommer jag stanna ändå…Ska till Övik på tisdag för att intervjua en lärare jag haft till en rapport i min kurs.

Sen ska jag till Skellefteå på onsdag ska bli kul att träffa mina nära vänner igen! Sedan måste jag till Umeå igen för jag har seminarium nästa fredag också. Men efter seminariet den 17onde ska jag minsann hemöver för att eventuellt träffa ”gamla” klassen och sedan åka hem

Nu ska jag sova och vakna med (förhoppningsvis) en sol imorgon

//Elin

Har inte längre tillgång till nät i mitt rum, orkar inte gå in på detaljer men nu sitter jag iaf hos mina trevliga ”grannar” och plockar ner allt material jag måste läsa framöver. Ska fixa mobilt bredband men smakar det så kostar det…

Träffade en vän från högstadiet igår, trevligt värre Nu ska jag nog gå hem och läsa och svara på alla fina frågor tills imorgon. Ha de bra så hörs vi när vi hörs!

// Elin

Ovanstående rubrik är vad vi lärarstudenter ska lära oss och anamma…jag kan ju säga så mycket som att det hade varit väldigt trevligt om man fått något överhuvudtaget förklarat för sig, men nej då man ska kunna alla konstiga begrepp, frågor tar bara tid.

Jag tittade igenom vår planering för den kommande veckan, två basgruppsarbeten som ska examineras. Det ledde till att jag började titta på innehållet i arbetena (”frågorna” vi ska besvara) och jag önskade faktiskt att jag varit kvar på gymnasiet. ”Putte hade kunnat förklara det här jättebra, Britta hade genom sina underbara följdfrågor fått mig att se det ur ett annat perspektiv och förstå” det var ungefär sådana tankar som kom fram. Jag kopplade i princip varenda fråga till någon av mina ”gamla” lärare som jag hade under gymnasiet. De hade funnits där och fått mig att känna mig mindre korkad…men på universitetet har man inget att luta sig emot…där står du själv.

Lärarna står bakom sin lilla kateder och talar om för oss studenter att så här är det (snarare inget konkret utan mer så här kan det vara…) och sedan förväntar de sig att vi ska besvara deras korkade frågeställningar som ibland verkar självklara och ibland som om det vore en femåring som skrev dem. Jag vet inte jag, men jag tycker det påminner oerhört om en empiristisk syn på kunskap. Det är inte direkt någon som tar hänsyn till att man är helt ny på universitetet, man ska klara det lika bra ändå.

Tur att jag är envis Tentan jag skrev förra veckan (enda tentan i kursen tack och lov) behandlade teorier om lärande, empirism, rationalism och det sociokulturella perspektivet. Jag kan säga att jag är glad över att jag skrev ett arbete om upplysningstidens tankar på min historiakurs under gymnasiet, tack vare det hade jag åtminstone ett hum om empirismen och rationalismen.

Tack och lov att jag har hamnat med fyra väldigt duktiga och trevliga personer i min basgrupp, de idiotförklarar mig inte i alla fall (vilket förmodligen inte lärarna gör heller, men det känns ibland som det). 

Nu ska jag då försöka planera hur jag ska ta mig till min lektion imorgon kl. 10.00 (Är kvar i Övik) då jag inte hinner in till stan för att ta den buss som går så att den kommer precis eller någon tidigare för den delen.

Så ha ett bra veckoslut så hörs vi!

// Elin 

Jag har väldigt, väldigt och för att inte nämna väldigt lätt för att fastna för låttexter. Komiskt nog så har jag aldrig riktigt lyssnat på Mariah Careys låt hero, inte texten i alla fall, förrän i går kväll på väg hem. Jag kände att jag bara måste lägga upp texten här, en fantastisk fin låt med en fantastisk sann text! 

För övrigt är jag lite allmänt på ett annat plan idag, därav alla upprepningar ovan, för jag har två dagar på mig att färdigställa min rapport och det jag skrivit tidigare går inte att öppna på vår dator här hemma och gissa vart jag har min kära dator…I Umeå?! Och dit kommer jag inte förrän jag ska på redovisning av rapporten. Till råga på allt har vår skrivare pajat och jag måste ha min rapport utskriven, blää för teknik. Tur att familjen har kontakter, ser i alla fall ut att lösa sig just nu…vilket man aldrig ska säga i och för sig.

Ropa inte hej förrän du kommit över bäcken, här har ni den fina texten ha de gött

//Elin 

There’s a hero
If you look inside your heart
You don’t have to be afraid
Of what you are
There’s an answer
If you reach into your soul
And the sorrow that you know
Will melt away

And then a hero comes along
With the strength to carry on
And you cast your fears aside
And you know you can survive
So when you feel like hope is gone
Look inside you and be strong
And you’ll finally see the truth
That a hero lies in you

It’s a long road
When you face the world alone
No one reaches out a hand
For you to hold
You can find love
If you search within yourself
And the emptiness you felt
Will disappear

And then a hero comes along
With the strength to carry on
And you cast your fears aside
And you know you can survive
So when you feel like hope is gone
Look inside you and be strong
And you’ll finally see the truth
That a hero lies in you

Lord knows
Dreams are hard to follow
But don’t let anyone
Tear them away
Hold on
There will be tomorrow
In time
You’ll find the way

And then a hero comes along
With the strength to carry on
And you cast your fears aside
And you know you can survive
So when you feel like hope is gone
Look inside you and be strong
And you’ll finally see the truth
That a hero lies in you

That a hero lies in you

Hur kommer det sig att man alltid (åtminstone jag) skjuter upp saker då man känner att man har tid på sig. Det slutar alltid med att man är jättestressad! Jag har till exempel en rapport som skall redovisas på seminarie, nu på fredag. Den rapporten har jag skrivit ungefär halva inledningen till, för hand dessutom.

Jag har åkt hem för Umeå (åkte direkt efter tentan som faktiskt kändes riktigt hyfsad, bara för det kommer jag väl få skriva omtenta) för att plugga, alltså skriva rapporten, här hemma då jag behövde intervjua en av mina föräldrar. Det hade jag för övrigt kunnat göra över telefon om jag inte varit så kinkig.

To tell the truth – it’s nice at home! Jag ska inte mygla med det, känns inte som hemma i Umeå än, speciellt inte i korridorrummet. Jag åkte i alla fall hem i fredags och ska åka upp nu på fredag. Kommer eventuellt få spendera även nästa helg här hemma då far min kanske skall köra upp en cykel åt mig och ta hem mig efter min 1 ½ timmes lektion.

Jag ångrar att jag skjutit på rapporten för det känns som att den inte kommer bli speciellt genomarbetad nu…Sedan skäms jag lite då jag tänker på mina enda riktiga vänner i Umeå (som jag har regelbunden kontakt med) som varit übergulliga sedan jag började plugga och som förmodligen satt och pluggade medan jag strosade runt på IKEA idag…

IKEA, lovely place! Säga vad man säga vill men jag tycker det är väldigt mysigt att gå omkring med vänner, syskon (som såklart är några av mina bästa vänner) och kika på alla fina konstellationer. Problemet är ju bara: pengar. Jag har valt att inte ta studielån och måste alltså leva på mitt studiebidrag. Det ska räcka till mat, hyra, litteratur…jag är glad att jag hade lite undanstoppat innan jag började. Jag har nämligen inte jobbat något utöver mina studier sen första året på gymnasiet då jag tog feriearbete hos kommunen.

Jag skäms lite över det då jag ser till många av mina små arbetsmyror till vänner, men det är inte precis som jag blir bortskämd av andra även om jag inte haft några riktiga jobb. Med andra ord har jag ingen egentlig anledning till att skämmas.

Nu är jag supertrött och tänker därför dra mig iväg i riktning mot sängen, ska sova djupt och vakna glad

Hoppas ni haft en bra start på veckan!

// Elin

Har nu flyttat in och inlett korridorboendet. Är glatt överraskad över hur trevliga alla är. Min första tenta äger rum på fredag så dagen har ägnats åt plugg och självklart lyssnade jag på hockey, Rögle vs Modo vilket slutade gott med 1-3

 Nu ska jag sova, har just ändrat min folkbokföringsadress, nu är jag officiellt västerbottning (på papperet, alltid öviksbo i mitt hjärta *blink*)

Sökt jobb på Ica Maxi idag, får se vad det blir.

Hoppas ni haft en bra dag, godnatt alla glada!

//Elin

Ja jag tycker faktiskt att det är på tiden att vi ger dagens Modo lite cred istället för att hela tiden tjata om Foppa. Inget illa ment mot honom, han var och är väl fortfarande en begåvad hockeyspelare.

Jag är i alla fall hemma i Örnsköldsviks kommun nu, tillbringade gårdagen och morgonen i staden, men är nu hemma i ”skogen”. Tycker om min lilla by Ska packa ihop sakerna så att allt är klart då vi åker upp till Umea på söndag. Jag ska nämligen flytta in i mitt korridorrum då om jag inte nämnt det.

 Hade en väldigt givande diskussion med min far på vägen hem, vi pratade om hans skolgång och lite om själva yrket, mycket trevligt måste jag säga! På fredag nästa vecka är det första tentan som gäller, wish me luck.

Jag hade tänkt avhandla ännu en av mina många fina funderingar idag, men på grund av min förkylning är jag lite slut på och ska försöka spara mig till hockeyn imorgon! Det går inte att skrika utan röst

Snörplig förlust mot LHC igår, men vi behöver väl inte sura för att vi förlorade mot dem. Två bra lag och igår kväll hade de turen med sig Vi tar Södertälje imorgon istället!

Vet inte hur det blir med internet från början i rummet, men vi ser väl när ni hör från mig igen!

//Elin

Är, som ni kanske förstod i rubriken, förkyld. Har seminarium imorgon och en röst som ogärna vill uttala sig. Det handlar till största del om lärarkompetenser, hur den gode läraren ser ut.

 Hur var/är din favoritlärare? Jag vet att jag hade många bra lärare under min gymnasietid, tyvärr har jag inte tid att gå in på det, ”måste” diska (är inneboende hos några kompisar) eftersom jag åker hem imorgon. Hem till kära Övik.

Ska på hockey på lördag och hoppas att min röst går att skrika med

Skriver mer en annan gång, todiloo!

 // Elin