Min resa som lärarstudent

Åker till Övik ikväll för att ta den tidiga bussen till Umeå, snacka om att jag kommer att vara urtrött väl efter opponeringen av våra rapporter! Ska träffa en klasskamrat på universitetet, som vanligt ska datorn krångla så jag har inte fått tag på rapporten jag ska opponera på. Därför ska jag skriva ut den imorgon och eftersom jag inte gjort det förut ska hon hjälpa mig lite med hur man ska tänka då man opponerar.

Hockey ikväll också, snörplig förlust mot Rögle men men inget att göra åt. Som syrran sa; även de bästa lagen måste förlora ibland.

Nu ska jag försöka få kontakt med min andra syster som skulle ändra format på rapporten så jag ska hinna läsa den inför imorrn och sen ska jag packa ihop, duscha för att sätta mig i bilen och bege mig till Övik, tack och lov slipper jag bördan att köra…snacka om att jag måste ta tag i körkortet men jag vill verkligen inte! Inte lätt då man ser bilen som sin största fiende

Ha det bra, hoppas ni hade en bra halloween!

//Elin

Känns mycket bra att kunna meddela att jag har min sista inlämningsuppgift klar (för denna kurs) och nu återstår alltså bara opponering på någon annans rapport samt redovisning på tisdag

Men det är väl ändå inte relevant, måste påpeka (med en standardfras här hemma) att det ÄR HOCKEY IKVÄLL! Länsderby mot Timrå, tänk om det hade varit troligt att vi skulle köra över dem med 6-0 som mot Brynäs. Lär tyvärr inte hända men en seger är inte mycket begärt skulle jag vilja påstå.

På lördag blir det ”hockeyfest” med syskonen härligt härligt! Tills dess ska jag försöka få ordning på ”mitt” rum, har försökt att packa undan de saker som jag inte tagit med mig till Umeå för att någon ska kunna använda rummet. Fast just nu är det bara en enda röra Ganska komiskt att man lyckas få det rörigt då man knappt har någon saker där, men det kan ju bero på tv-hyllan som står tvärsöver rummet och all min kurslitteratur, anteckningar med mera ligger utspridda bland kläder på golvet. *skäms* jag som brukar vara så ordentlig  

Nä nu ska jag hjälpa mamma med korsord så ha de gött!

//Elin 

Inget schemalagt denna vecka vilket gjort att jag valt att åka hem. Dels för att jag för tillfället inte har någon egen dator så jag kan inte sitta i rummet och jobba med min rapport utan måste till universitetet. Eftersom jag jobbar bättre för mig själv då det gäller saker som rapporter och individuella skriftliga inlämningar så är det fördel att ha en egen dator.

Så jag har åkt hem och skriver min rapport från skogen istället Snart är min första kurs på universitetet slut. Även om nästa börjar direkt efter och jag råkar ha sådär fyra och ett halvt år kvar plus lite till, så är det skönt att ha tagit sig igenom första kursen utan större problem Mitt mål var att ta mig godkänd genom första kursen och sedan får väl omtentorna komma om det blir så, men hitintills har det faktiskt gått bättre än väntat så jag tror nog att jag undviker dem ett tag till

Har just kommit tillbaka från en promenad med storasyster och vovven, alltid roligare att röra på sig då man har sällskap. Ikväll ska jag slöa framför tvn, vilket jag inte gjort speciellt ofta de senaste veckorna då jag inte har egen tv i Umeå. Det är roligt hur oberoende man blir av att till exempel inte ha dator eller tv tillgänglig. Jag kan säga att jag på grund av studierna inte kommer att kunna frångå att jag är beroende av datorer, men tvn går det faktiskt bra att klara sig utan. Sen finns det ju faktiskt en i allrummet så jag är inte helt utelämnad

Nu ska jag se om jag kan börja på rapporten, hoppas ni haft en bra kväll, är det någon som har tips om vart man kan hitta billiga och bra datorer får ni gärna hojta till!!

 Ha de göttans //Elin

Ovanstående rubrik är vad vi lärarstudenter ska lära oss och anamma…jag kan ju säga så mycket som att det hade varit väldigt trevligt om man fått något överhuvudtaget förklarat för sig, men nej då man ska kunna alla konstiga begrepp, frågor tar bara tid.

Jag tittade igenom vår planering för den kommande veckan, två basgruppsarbeten som ska examineras. Det ledde till att jag började titta på innehållet i arbetena (”frågorna” vi ska besvara) och jag önskade faktiskt att jag varit kvar på gymnasiet. ”Putte hade kunnat förklara det här jättebra, Britta hade genom sina underbara följdfrågor fått mig att se det ur ett annat perspektiv och förstå” det var ungefär sådana tankar som kom fram. Jag kopplade i princip varenda fråga till någon av mina ”gamla” lärare som jag hade under gymnasiet. De hade funnits där och fått mig att känna mig mindre korkad…men på universitetet har man inget att luta sig emot…där står du själv.

Lärarna står bakom sin lilla kateder och talar om för oss studenter att så här är det (snarare inget konkret utan mer så här kan det vara…) och sedan förväntar de sig att vi ska besvara deras korkade frågeställningar som ibland verkar självklara och ibland som om det vore en femåring som skrev dem. Jag vet inte jag, men jag tycker det påminner oerhört om en empiristisk syn på kunskap. Det är inte direkt någon som tar hänsyn till att man är helt ny på universitetet, man ska klara det lika bra ändå.

Tur att jag är envis Tentan jag skrev förra veckan (enda tentan i kursen tack och lov) behandlade teorier om lärande, empirism, rationalism och det sociokulturella perspektivet. Jag kan säga att jag är glad över att jag skrev ett arbete om upplysningstidens tankar på min historiakurs under gymnasiet, tack vare det hade jag åtminstone ett hum om empirismen och rationalismen.

Tack och lov att jag har hamnat med fyra väldigt duktiga och trevliga personer i min basgrupp, de idiotförklarar mig inte i alla fall (vilket förmodligen inte lärarna gör heller, men det känns ibland som det). 

Nu ska jag då försöka planera hur jag ska ta mig till min lektion imorgon kl. 10.00 (Är kvar i Övik) då jag inte hinner in till stan för att ta den buss som går så att den kommer precis eller någon tidigare för den delen.

Så ha ett bra veckoslut så hörs vi!

// Elin 

Har varit hemma hela vecka 40 (I Öviks kommun, bortsett från några timmar under fredagen) och det råkar vara min städvecka. Jamen, bor du i korridor kan du inte välja nä du städar och du måste dessutom städa efter andra. Litegrann som att ha familj kanske, vilket jag ändå tycker är en helt annan sak. Nu måste jag städa efter människor som jag inte ens kan namnet på

Det är helt ok att bo i korridor, mina grannar är trevliga och när man lär känna dem bättre är de förmodligen ännu trevligare Det jag saknar är, som ni kanske förstod ovan, valfriheten då det gäller att hålla ordning. Jag är inte slarvig av mig, snarare lite pedantisk emellanåt, så jag har inte problem med regelbunden städning. Mitt huvud vill ändå inte sluta protestera att jag måste städa efter i princip okända människor

Är i alla fall hemma över helgen igen, var upp till Umeå igår för att redovisa min rapport under seminarie. Det gick sådär, men jag tog mig igenom det i alla fall

Det är så skönt att det finns de som faktiskt tror på att jag fixar fem år och att jag kommer bli en bra lärare, utan er hade jag nog gett upp innan jag ens gett det en chans. Skam den som ger sig Universitetslivet börjar faktiskt kännas helt ok. Jag kände mig inte direkt hemma första månaden på gymnasiet heller och då har man ändå ett regelbundet schema där man träffar samma människor mestadels.

Har under de senaste tre dagarna sovit som en kratta, vilket jag börjar bli ganska less på. Sen att det är ”all skit” som gör det tror jag är ganska bullshit om ni ursäktar uttrycket. Det är höst och jag har en tendens att sova dåligt i övergången mellan höst och vinter, så har det varit ganska många år tillbaka. Sedan kan man förmodligen göra något åt det, men det har inte speciellt hög prio på min lista.

Om ca. en vecka ska jag upp till Skellefteå med en kompis för att hälsa på en annan kompis Håller tummarna för att våra något irriterande och opedagogiska lärare inte lägger in några extra dumheter i schemat bara

Hoppas ni får en bra helg, det ska jag i alla fall försöka ha!

//Elin

Det är tur att jag har underbara vänner som tror på mig, för igår var det nära att jag kastade in handduken, trots att jag knappt pluggat en månad och jag brukar ändå bli kallad för plugghäst så… 

Igår kväll låg mitt humör på en mycket låg nivå, ni som läst mitt tidigare inlägg vet varför, så jag lyckades helt enkelt inte skriva klart min rapport då. Imorse vaknade jag halv tio, skönt att få sova även om jag inte ens kände att jag somnat än mindre vaknat sedan jag la mig. Jag satte mig med rapporten direkt efter att jag ätit frukost och nu är det enda som återstår att finslipa källhänvisningarna lite.

Gissa om det känns underbart! Underbart hade också varit om jag gjort klart den igår och kunnat åka till stan och umgås med min lillasyster lite idag, men man kan ju inte få allt.

Imorgon bär det av till Umeå igen, dock endast över dagen, och jag skall då redovisa min kära rapport. Som tur är det endast inför min egna basgrupp till skillnad från övriga seminarier då vi redovisar med en annan grupp också.

Kommer alltså att åka hem efter den 1½ timme som ängnas till redovsiningen. Far och kanske även mor ska köra upp min cykel vilket innebär att jag slipper ta bussen Så framöver kommer jag vara en av alla andra (galna) cyklister i Umeå. Jag tänker dock inte bete mig som dessa galningar som far fram som om de äger vägarna

Nu ska jag då färdigställa min rapport och ikväll är det hockey länsderby, hoppas det blir en riktig match och att Modo vinner såklart!

// Elin

Som framtida lärare tycker jag att jag borde ha eller åtminstone utveckla den självdisciplin som jag i yrkeslivet förmodligen kommer kräva av mina elever. Jag har faktiskt relativt bra självdisciplin också, problemet kommer då jag blir trött.

Jag försökte nämligen göra klart min rapport ikväll (den som ska redovisas på fredag förmiddag) men det slutade med att mitt humör sänkte mig till en femårings nivå i beteende. Mitt problem är följande: Jag förstår inte varför lärarutbildningen ska jobba med så mycket forskning! (snarare så vill jag väl inte förstå för att slippa…*skäms*) Jag håller med om att man som lärare bör hänga med i aktuell forskning om skolan och lärande, men jag förstår inte varför vi studenter måste leka forskare!

Förmodligen är det inte det som är tanken heller, det hela går ut på att vi ska ”utveckla ett vetenskapligt förhållningssätt”…

Hur kommer det sig att de lärare som ska lära framtidens lärare, själva inte är ett dugg pedagogiska. Jag tänker inte dra alla över en och samma kam, men majoriteten av de lärare vi har i kursen lyckas hela tiden få mig att känna mig som en idiot, även om de inte vänder sig direkt till mig. De talar hela tiden om för oss att så här lär man sig bäst, det här är viktigt att tänka på, men vet ni vad jag blir ledsen över? De anammar inga av sina tips själv…. Just ikväll känns mitt val av utbildning väldigt tung, men då påminner jag mig om varför jag vill läsa till lärare!

Det känns inte bättre, men det gör det inte värre heller

Tur att jag är hemma i alla fall, pluggångesten i korridorrummet hade förmodligen eskalerat ännu mer. Nu ska jag gå och sova för att kliva upp imorgon, förmodligen på dåligt humör, och skriva klart rapporten.

Hoppas er dag varit bättre //Elin

Jag har väldigt, väldigt och för att inte nämna väldigt lätt för att fastna för låttexter. Komiskt nog så har jag aldrig riktigt lyssnat på Mariah Careys låt hero, inte texten i alla fall, förrän i går kväll på väg hem. Jag kände att jag bara måste lägga upp texten här, en fantastisk fin låt med en fantastisk sann text! 

För övrigt är jag lite allmänt på ett annat plan idag, därav alla upprepningar ovan, för jag har två dagar på mig att färdigställa min rapport och det jag skrivit tidigare går inte att öppna på vår dator här hemma och gissa vart jag har min kära dator…I Umeå?! Och dit kommer jag inte förrän jag ska på redovisning av rapporten. Till råga på allt har vår skrivare pajat och jag måste ha min rapport utskriven, blää för teknik. Tur att familjen har kontakter, ser i alla fall ut att lösa sig just nu…vilket man aldrig ska säga i och för sig.

Ropa inte hej förrän du kommit över bäcken, här har ni den fina texten ha de gött

//Elin 

There’s a hero
If you look inside your heart
You don’t have to be afraid
Of what you are
There’s an answer
If you reach into your soul
And the sorrow that you know
Will melt away

And then a hero comes along
With the strength to carry on
And you cast your fears aside
And you know you can survive
So when you feel like hope is gone
Look inside you and be strong
And you’ll finally see the truth
That a hero lies in you

It’s a long road
When you face the world alone
No one reaches out a hand
For you to hold
You can find love
If you search within yourself
And the emptiness you felt
Will disappear

And then a hero comes along
With the strength to carry on
And you cast your fears aside
And you know you can survive
So when you feel like hope is gone
Look inside you and be strong
And you’ll finally see the truth
That a hero lies in you

Lord knows
Dreams are hard to follow
But don’t let anyone
Tear them away
Hold on
There will be tomorrow
In time
You’ll find the way

And then a hero comes along
With the strength to carry on
And you cast your fears aside
And you know you can survive
So when you feel like hope is gone
Look inside you and be strong
And you’ll finally see the truth
That a hero lies in you

That a hero lies in you

Jag går alltså första året någonsin på Umeå universitet, läser min allra första kurs på lärarprogrammet och imorgon är det min allra FÖRSTA TENTA!

Som ni förstår är jag lugnet själv, i min egna magiska värld som byggts upp ända sen jag började tokplugga inför fredagen…eller inte?! Jag pratar för tillfället med min lillasyster, en av många ursäkter för att slippa ta itu med det sista plugget, men jag har i alla fall läst ut boken nu Nej, jag känner mig inte speciellt lugn, snarare är jag halvt förlamad av insikten att jag för tillfället inte lyckas få in ett ord i huvudet. Jag är omgiven av moln i en negativ bemärkelse.

Jag har i alla fall en ursäkt att komma med om det nu går så illa som till omtenta (tur att de finns åtminstone) jag är ju faktiskt väldigt mycket rookie på området universitetsstudier En av mina studiekamrater sa så sent som igår att den bok vi skriver tenta på är en bok som man möjligtvis skulle behandla på C-nivå. Då hon har läst i fyra år och har koll på en hel del, tänker jag trösta mig med det resonemanget om det går år fanders

Jag har dessutom accepterat, vilket jag skulle vilja råda alla som har panik inför tentor, att det inte är hela världen om man måste skriva omtenta. Jag är väl förmodligen fel person att påpeka detta dock…:P

Nä nu måste jag ta tag i studierna igen om det så blir med en empiristisk kunskapssyn Meddelande till omvärlden: Jag Elin, måste lära

Ha de gött // Elin

Kan inleda med att HV71 vann mot Frölunda (6-2) vilket inte är direkt intressant men det leder mig in på tanken att på torsdag spelar Modo sin första match i serien!

Då vet ni det. Idag har jag ”tomt schema” och jag ska om ett litet tag ta mig i kragen och sätta igång med min rapport om skolvägar. Det fick mig att tänka på en sak som jag ofta klurat på: min lärarsyn.

Våra lärare på universitetet har tjatat om att vi har ett elevperspektiv på skolan och allt vad det innebär, vi måste nu utveckla ett lärarperspektiv. För att jag ska kunna se det ur ett annat perspektiv måste jag först reda ut mitt eget.

Vad är en lärare för Dig? Lärare är bara en yrkestitel, men visst omänskliggör man personerna bakom lite? Jag vet att jag trodde att lärare visste allt de lärde ut, när jag var sex-sju år vill säga. De var som robotar fullstoppade med information. De kom till skolan för att säga åt oss att så här är det och nu ska ni lära er det. Jag hade inte så många ”elaka” lärare, men de var ändå i maktposition och jag hade väldigt stor respekt för dem. De kunde ju allt

Jag började inte reflektera över det här förrän jag började gymnasiet, där brydde sig våra lärare om oss som personer, inte bara elever. Tidigare kändes det som om att resultatet av våra studier var det enda som spelade någon roll (undantag fanns såklart), men de här lärararna fanns med på ett helt annat plan. Som vi elever sa då vi diskuterade ”de var på vår nivå”. Inte så att de var korkade De kunde kommunicera på ett helt annat sätt och de brydde sig som sagt om oss.

 Jag har tillbringat gymnasietiden på Entreprenörsprogrammet (ungefär handel/samhälle) i Örnsköldsvik med drivkraften, åtminstone i början, att jag ville bli egenföretagare. Jag ska inte påstå att den visionen är raderad för all framtid, den är bara inte rätt för mig just nu.

 Jag gick från att studera till ”framtidens företagare” och nu siktar jag istället på ”sveriges viktigaste yrke”, framtidens lärare. Varför? Jag vet inte varför jag valde att gå vidare till ett område som inte ligger speciellt nära min gymnasieutbildning, men jag vet till en del varför jag vill bli lärare. Eftersom jag redan tjattrat på tillräckligt för stunden, tar vi det en annan gång.

Bara en sak innan du går: Elitseriepremiär för Modo på torsdag LHC-Modo, don´t forget that!

//Elin