Min resa som lärarstudent

Ja jag tycker faktiskt att det är på tiden att vi ger dagens Modo lite cred istället för att hela tiden tjata om Foppa. Inget illa ment mot honom, han var och är väl fortfarande en begåvad hockeyspelare.

Jag är i alla fall hemma i Örnsköldsviks kommun nu, tillbringade gårdagen och morgonen i staden, men är nu hemma i ”skogen”. Tycker om min lilla by Ska packa ihop sakerna så att allt är klart då vi åker upp till Umea på söndag. Jag ska nämligen flytta in i mitt korridorrum då om jag inte nämnt det.

 Hade en väldigt givande diskussion med min far på vägen hem, vi pratade om hans skolgång och lite om själva yrket, mycket trevligt måste jag säga! På fredag nästa vecka är det första tentan som gäller, wish me luck.

Jag hade tänkt avhandla ännu en av mina många fina funderingar idag, men på grund av min förkylning är jag lite slut på och ska försöka spara mig till hockeyn imorgon! Det går inte att skrika utan röst

Snörplig förlust mot LHC igår, men vi behöver väl inte sura för att vi förlorade mot dem. Två bra lag och igår kväll hade de turen med sig Vi tar Södertälje imorgon istället!

Vet inte hur det blir med internet från början i rummet, men vi ser väl när ni hör från mig igen!

//Elin

Är, som ni kanske förstod i rubriken, förkyld. Har seminarium imorgon och en röst som ogärna vill uttala sig. Det handlar till största del om lärarkompetenser, hur den gode läraren ser ut.

 Hur var/är din favoritlärare? Jag vet att jag hade många bra lärare under min gymnasietid, tyvärr har jag inte tid att gå in på det, ”måste” diska (är inneboende hos några kompisar) eftersom jag åker hem imorgon. Hem till kära Övik.

Ska på hockey på lördag och hoppas att min röst går att skrika med

Skriver mer en annan gång, todiloo!

 // Elin

Kan inleda med att HV71 vann mot Frölunda (6-2) vilket inte är direkt intressant men det leder mig in på tanken att på torsdag spelar Modo sin första match i serien!

Då vet ni det. Idag har jag ”tomt schema” och jag ska om ett litet tag ta mig i kragen och sätta igång med min rapport om skolvägar. Det fick mig att tänka på en sak som jag ofta klurat på: min lärarsyn.

Våra lärare på universitetet har tjatat om att vi har ett elevperspektiv på skolan och allt vad det innebär, vi måste nu utveckla ett lärarperspektiv. För att jag ska kunna se det ur ett annat perspektiv måste jag först reda ut mitt eget.

Vad är en lärare för Dig? Lärare är bara en yrkestitel, men visst omänskliggör man personerna bakom lite? Jag vet att jag trodde att lärare visste allt de lärde ut, när jag var sex-sju år vill säga. De var som robotar fullstoppade med information. De kom till skolan för att säga åt oss att så här är det och nu ska ni lära er det. Jag hade inte så många ”elaka” lärare, men de var ändå i maktposition och jag hade väldigt stor respekt för dem. De kunde ju allt

Jag började inte reflektera över det här förrän jag började gymnasiet, där brydde sig våra lärare om oss som personer, inte bara elever. Tidigare kändes det som om att resultatet av våra studier var det enda som spelade någon roll (undantag fanns såklart), men de här lärararna fanns med på ett helt annat plan. Som vi elever sa då vi diskuterade ”de var på vår nivå”. Inte så att de var korkade De kunde kommunicera på ett helt annat sätt och de brydde sig som sagt om oss.

 Jag har tillbringat gymnasietiden på Entreprenörsprogrammet (ungefär handel/samhälle) i Örnsköldsvik med drivkraften, åtminstone i början, att jag ville bli egenföretagare. Jag ska inte påstå att den visionen är raderad för all framtid, den är bara inte rätt för mig just nu.

 Jag gick från att studera till ”framtidens företagare” och nu siktar jag istället på ”sveriges viktigaste yrke”, framtidens lärare. Varför? Jag vet inte varför jag valde att gå vidare till ett område som inte ligger speciellt nära min gymnasieutbildning, men jag vet till en del varför jag vill bli lärare. Eftersom jag redan tjattrat på tillräckligt för stunden, tar vi det en annan gång.

Bara en sak innan du går: Elitseriepremiär för Modo på torsdag LHC-Modo, don´t forget that!

//Elin

Jag  vill gärna tro på det kinesiska orspråket som citerades i rubriken. Tror ni att det beror på att jag vill övertyga mig själv om att mitt framtida yrke är viktigt? Inte alls, det vet jag redan

 Då jag tog studenten för tre månader och tio dagar sedan hade jag svårt att se mig som universitetsstuderande. Jag har nu tillbringat ca. tre veckor på universitet och vet ni vad, jag har fortfarande svårt att se mig som det tidigare nämnda.

 Varför skriver jag då denna blogg? Jag skulle vilja påstå att jag har tre konkreta anledningar:

1. Jag älskar att skriva ner mina tankar och funderingar, så varför inte dela med mig?

2. Jag vill komma ihåg hur jag upplevde studierna för stunden och mitt minne är inte alltför långt

3. Jag vill tro att den här bloggen kan komma att påverka personer, antingen negativt eller positivt.

Ja, tre små anledningar, men egentligen gör jag det bara för att jag vill

 Jag hoppas att ni finner någon mening i att läsa det jag skriver, om inte annat för att se vad jag sysslar med nu för tiden (med tanke på alla fina kompisar som nu inte är så nära längre) och annars ser jag det helt enkelt som ett enkelt sätt att få tömma mitt hjärnkontor ibland!

 Eftersom jag är lite av en citatgalning måste jag såklart också avsluta med ett vidarebefordrat litet visdoms ord:

Alla människor är färgade. Annars skulle man inte se dem. Loesje